morfen

I måndags firade jag min födelsedag med att få en akuttid hos neurologen för att migränen varit så outhärdlig på sistone. Testade att få sterila kvaddlar i nacke och axlar (man sprutar in sterilt vatten under huden som gör ont så att det förvirrar den smärtan som redan finns i kroppen) - SATAN I GATAN vad det gjorde ont. Jag skrek som ett barn och kved fram ett "det här är ju som att föda barn". "Det är värre" svarade läkaren, "Nej det är det inte" svarade jag irriterat och ömsom skrikande. 12 stycken stick blev det och ja, jag har inte upplevt sån smärta sen jag födde barn, men å andra sidan så handlade det om ca 3 minuter (kanske mindre, jag tappade tidsuppfattningen). 12 bulor lämnades kvar, stora som bromsbett. Andades ut och började stortjuta. Gråtande tittar jag på läkaren och försöker skratta "Jag är inte ledsen". "Nä, det är en vanlig reaktion efteråt, ungefär som när man är nära att krocka och man slappnar av efteråt för att det inte hände nåt och man börjar skaka och gråta efteråt." Så, ja kroppen fick sig en omgång av adrenalin och chock antar jag och peppar peppar så har jag inte haft ont i huvudet sedan dess... Hur länge effekten sitter i kan man aldrig på förhand veta, från några minuter till flera veckor. Stortjutande klädde jag på mig och läkaren sa "Ja då ses vi i september", sen var det tack och hej. Jag smög in på toaletten och grät klart. Sen mådde jag prima och kunde köra hem. :D

Väl hemma efter att ha hämtat barnen på skola/dagis så såg jag fram emot att bara ta det lugnt och kanske pyssla lite. Gabbe tyckte annat - tog skateboarden och provade skate-rampen i lekparken, fastän han inte kan åka skateboard på riktigt ännu. Fläskläpp, lös tand och skrubbsår på haka och kind. Fick ringt till tandläkaren och diskutera huruvida han behövde undersökas osv. Men det var ok eftersom det var en mjölktand som troligtvis var på g att lossna snart ändå eftersom han redan tappat tre tänder.




När Gabbe väl var okej så ringde Nicolas från motorvägen - bilen hade dött och han behövde bogserhjälp. Jag trodde ärligt talat att han skämtade eftersom min bil havererade på motorvägen veckan innan och ett bilbyte blev påskyndat. Tack och lov var svärfar tillgänglig och kunde hjälpa till att bogsera den. Nu har Nicolas också bytt bil.

Dagen var inte bara knasig, den var också fylld av skratt och massor av uppvaktning och gratulationer också. Jag blev rosad från min vän Minna och fick gå och hämta en alldeles fantastiskt vacker Grand Prix-ros. I söndags firade jag med familjen och min kära svärmor ordnade med quiche, tonfiskfyllda krustader och en ljuvligt god Pavlova-tårta. Världens bästa svärmor har jag! Jättefina presenter fick jag, bl.a. ett vackert halsband från Nya Zeeland, ett gulligt blom-halsband från Téa och blingiga örhängen från Gabbe. <3