3 år är Téa idag - hurra hurra hurra hurra!

En stor liten tjej som älskar dagis och pratar mest hela tiden, otroligt snäll och en riktigt hjälpsam liten tjej - det är våran Téa det. Idag fyller hon 3 år men vi hade kalas igår för det passade bäst så. Hon satte sig vid bordet redan en timme före gästerna kom för hon ville ha tårta.

Hon var otroligt ovillig att vara med på kort bara så jag fick inte många på henne...
image349


Men till slut så gick hon med på en bild iaf:
image350

Mitt lilla skräp som blivit så stor.. Tiden går fort och det gäller att ta tillvara varje dag och alla små stunder känner jag - "Den bästa tid är nu".

Hoppas ni andra har en lika glad och trevlig helg som vi!
/Anna

9 augusti 2002...

image342

Mors dag idag!

Det är mors dag idag och jag fick världens sötaste och kärleksfullaste ord från min mamma på ICQ idag och jag blev så varm i hjärtat att tårarna bubblade upp:

Hej "Morfen is away"!
 Ville bara skicka en kram till en strävsam mamma till jordens sötaste och gulligaste små barn!
 Du är en så go' mamma Anna, aktpågiven och duktig på att föra barnen framåt, ta vara på de små nära ögonblicken och ösa kärlek och värme över dem. Jag önskar dig all kraft, lycka och ömma tillgivenhet att fortsätta så allt framgent och du kommer efter 20 år att ha två härliga barn att möta på vuxennivå! Lycka till med det viktigaste arbetet på jorden! Puss o. kram från en annan mor - din egen mammis.

Hoppas alla andra mammor har fått så fina och uppmuntrande ord som jag idag om inte annat en go kram eller en fin teckning från det finaste vi har - barnen.

Underbara blommor!

En dag fick jag underbara blommor av min vän Minna. Jag fick dem i samband med att vi firade ett år som vänner. De har tyvärr vissnat nu men därför fortsätter jag njuta av fotot jag tog av dem (kolla de tuffa chilifrukterna i topparna!). Vi träffades när jag var gnällig och höggravid med Gabriel, otroligt att hon stod ut med mig! TACK ÄLSKADE MINNA!

Minnablommor

Vi Föräldrar ute nu!

Ni som hängt med ända sedan i januari när jag blev intervjuad av Vi Föräldrar (och senare också Nicko) så kan jag nu berätta att tidningen är ute i butik. Nr 10 av Vi Föräldrar sid. 22 - med jättestort foto.

Jag mår lite bättre nu. Har fortfarande ont lite överallt men mest ont i magen såklart. Sover lite bättre gör jag och snart är jag nog fit for fight igen. :) Tack alla för gulliga kommentarer och stöd, ni är ju helt fantastiska alla go'a vänner och morfbloggsläsare. Kram!

Endometrios

I söndags fick jag så ont i magen, det började som kraftig mensvärk och tilltog och det kändes som födslovärkar. När jag varken kunde sitta eller stå längre så kändes det bäst att åka in och kolla. Efter undersökning fick jag ligga kvar för att kolla ytterligare nästa dag. Nästa dag blev det ultraljudsundersökning igen men också titthålsoperation och man konstaterade att jag har massor med chokladsystor - Endometrios. Jag har inte läst på så mycket om det ännu, men läkaren sa att det inte var något farligt men gör  väldigt ont.  Har fått  hormoner jag ska äta och sedan blir det återbesök hos specialist.


Efter narkos och  operation så känner jag mig inte så kaxig, tvärtom, trött och vill  bara sova. Nu vet ni varför jag  varit och är borta från nätet ett tag.

Stackars liten


Bobby

Lilla Bobby, jag hoppas att någon ängel-mamma sveper in dig i sin famn, omsluter dig med sina vingar och ger dig trygghet och kärlek.

Jag har legat sömnlös inatt efter att ha sett nyheterna om hur stackars lilla Bobby torterades till döds. Bilderna har rullats upp igen och igen för mitt inre. Jag förstår inte hur någon kan vara så ond.
Så rädd han måste varit. Så ledsen. Så liten. Så ensam.
Två vuxna mot ett litet barn - så fegt, ruttet, oförsvarbart! Kan en kvinna verkligen känna sig så hotad och så underlägsen en man att hon inte ens skyddar sitt barn? Hade hon inga spärrar? Att mannen inte hade det vet vi ju redan.

Utdrag från GP: "Paret klädde av Bobby, drog ut och lade honom på rygg på gården i minusgrader och skottade därefter snö över det nakna barnet. Mamman satt grensle över sonen och höll i hans armar, medan den 39-årige sambon trampade på hans bröstkorg. Kraftigt nedkyld och knappt vid medvetande släpades 10-åringen in i huset. Där tejpades han fast vid en stol och placerades vid en stark värmekälla för att tina upp. Efter en stund skickades Bobby i säng. Vid 23-tiden påträffades han död, kvävd i sina egna spyor. "

Vidare står det: "Med hjälp av ett strömförande stängsel har paret gett honom elchocker i underlivet.
Flytande stearin har droppats på hans kropp. Vedträn och livremmar har slagits mot hans huvud, samtidigt som han suttit bunden. Vid ett tillfälle, när Bobby bajsat på sig, blev han tvungen att ha sina nedsmutsade kalsonger över ansiktet under en hel natt. Han fick äta kattmat med ravioli och de har hällt i honom sprit genom en tratt."


När jag läser det där så blir jag kräkfärdig. Jag vill ta alla utsatta barn under mitt beskydd för ingen ska ens behöva uppleva något som ens kan antydas vara i närheten av något endaste litet av det där.
Jag känner mig så ledsen över hur han blivit behandlad av de som skulle vara hans beskyddare, ge honom trygghet, värme och kärlek.



Skelettet


Framsida

Baksida
(mobilbilder)

Såhär ser det ut efter branden. Ledsamt! Trösten är väl att det byggs ett nytt och fint hus här istället. Ska bli spännande att se hur det kommer se ut.


Ett hus i brand


Hus i brand

Brandbilar
(mobilbilder)

Ikväll står ett hus i brand. 3 hus bort från vårt. Dramatiskt. Läskigt fast ändå som på film. Grannarna samlar sig på gatan. Helt plötsligt pratar alla med alla och det är som om alla på gatan är en enda familj fast vi bara ett par timmar tidigare på kvällspromenaden bara nickat lite igenkännande och mumlat ett tyst 'hej'.

Många tankar snurrar i mitt huvud. Tänk att ett hus kan bli övertänt så snabbt. Tänk vad liv kan släckas snabbt medan elden fortsätter. Någon granne hade sett någon som hör till huset ute på gatan så förhoppningsvis har alla som bor där klarat sig.

Hur är man själv utrustad mot brand? Räcker det med en brandvarnare? Tänk om det, i ett sånthär gammalt hus som är byggt på en höft, finns gamla elledningar som startar en brand? Hur reagerar man om man skulle vakna mitt i natten av att brandvarnaren tjuter? Blir man paralyserad? Hinner man rädda barnen? Usch vilka mörka tankar det kom lagom tills man skulle lägga sig. Men man blir rädd. Man inser sin litenhet.

Jag skulle bara visa lillebror våra ommålade utemöbler och så ser jag speglingar i grannens fönster att det brinner någonstans. Tror att det är någon som startat en majbrasa men den var isf väldigt konstigt planerad. Vi börjar gå, sedan springa. Det smäller som om det är påsksmällare som avfyras. Möter grannar på gatan som ringer brandkåren. Påsksmällarna visar sig vara eternitplattor som skjuter iväg. Sedan krossas fönstren ett efter ett. En bil blir snart övertänd och jag står hela tiden och bekymrar mig för att huset bredvid, åt det håll det blåser, också kommer drabbas.

Usch, sånt här händer inte på vår gata. Vår lugna lilla gata.
Ett hus går att ersätta som tur är och jag hoppas än en gång att alla personer och husdjur har klarat sig.


http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=272959



Nyare inlägg