Hål i öronen
Sedan övergick det från att vilja till att vara orolig för smärtan som gjorde att vi avvaktade, jag tänkte inte driva på en sån sak utan det skulle få vara för att hon verkligen verkligen ville det.
Men så närmade sig åttaårsdagen, örsnibbstullandet hade slutat för ett bra tag sedan och Téa ville verkligen.
Hon hoppade upp i stolen och fick tuschpennsprickar där hålen skulle vara. När verktyget för själva hålet måttades så blev Téa likblek och började må dåligt. Jag lugnade henne och sedan räknade vi 1,2,3 och KLICK så satt örhänget där. Lite förvånad, lite chockad och lite lättad så började hon gråta. Hon ville _inte_ göra hål i andra örat, men ibland får man vara lite tuff.. Har man gjort det ena får man göra det andra. Samma procedur igen 1,2,3 och KLICK så satt det andra örhänget där och då var Téa så lättad, började skratta och få tillbaka färgen i ansiktet och konstaterade att andra hålet inte gjorde alls lika ont som det första.
Hon är nöjd och glad nu med hål i öronen och räknar ner veckorna tills hon får byta örhängen till röda fjärilar och rosa hjärtan.
Ååååå!!! Stora tjejen! Hon är så vacker! Och så modig som vågat ta hål i öronen! Själv va jag 14 när jag vågade... ;) Du är så duktig på att dokumentera Anna! Kram på er, Åsa
Wow, modiga Téa! Jag vågade aldrig när jag var liten utan tog hål i öronen när jag blev stor :)
Mmm, liiite tidigt va? Eller är jag gammalmodig nu? Varför har vi så brått att bli stora, när vi väl är stora vill vi ju se yngre ut igen.
får mig osökt att tänka på när jag piercade läppen i min ungdom. den ihåliga nålen med staven som skulle i läppen.ont som helvete gjorde det men jag kände mig väldigt fin... nu har jag bara ett hål i läppen som aldrig kommer gå bort.
Hej tjejen!
Är så frånvarande vid datorn och allt blir så sporadiskt men längtar tillbaka till pysslet och datorn så hoppas klara en bloggrunda nu. :)
Blev så glad när jag tittade in till dig och fick se alla foton när din dotter tog hål i öronen. Duktig hon var! Minns själv när jag fick mina och jisses vad länge sedan det var! ;)
Hoppas du har det så bra du bara kan och hoppas det inte dröjer lika länge tills orken och tiden räcker att hälsa på nästa gång. Ha det så bra du bara kan
och massor med kramar till dig!
Åsa
Åh, mormors lilla gulletjej! Så fin hon blev med sina "diamanter" i öronen! Hon väntar säkert på att få byta ut dem nu efter 6 veckors väntan. Ser fram emot att få krama henne om ett par veckor och lillebror Gabbe också förstås!
Stora tjejen ♥
Själv var jag 6 år och jag överlevde ;-)
Åhhh kommer ihåg smärtan när de "sköt" första hålet... Tuff tje
Höstkramen Anna