morfen

Téa är väldigt glad i Gabriel, det blir mycket pussar och kramar och man får vara med för det blir lite mycket av varan också ibland. Först var det lite trixigt, Téa visste inte riktigt hur hon skulle vara nu när det kommit en ny bebis i huset och det får man ju förstå - det måste varit en enorm chock för henne men redan nu märker man att hon vant sig och det är skönt.

Jag är fortfarande väldigt väldigt trött. Första natten var inatt med lite sammanhängande sömn om 2+3 timmar. Kan det fortsätta så så har man snart fått en hygglig rutin iaf. Efter att Gabriel fyllde sin blöja ordentligt med svart skräp igår kväll så verkar han må prima, äta bra och sova bra så vi får hoppas att det håller i sig.

Ikväll ringde en kvinna från Vi Föräldrar för en intervju. Jag blev tillfrågad av barnmorskan vid förlossningen om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju och det hade jag inget emot. Artikeln ska handla om förlossningsrädsla och hur man på olika sätt har tacklat den. Vi är tre stycken som intervjuats och som tagit till lite olika grepp för att hantera den. Ska bli jätteintressant att få läsa och en fotograf ska skickas ut. Bäst jag bokar tid hos frissan imorgon så jag hinner bli lite fräsch i håret. ;-)

Annars tror jag att hormonerna börjar fjanta runt i kroppen. Nicko tog Téa och gick över till sina föräldrar och helt plötsligt kände jag mig otroligt ensam och övergiven, trots att jag i vanliga fall bara brukar njuta av en stund för mig själv i lugn och ro. Gabriel sov, allt var tyst... Nä, vara själv är inte riktigt min grej idag iaf så jag fick skynda efter. Det är väl vanligt på dag tre efter förlossningen att man har stora gråtardagen men jag är väl lite seg och tar det idag. Fast jag är inte särskilt ledsen.. faktum är att jag NU börjar fatta hur go liten kille Gabriel är och vilket privilegium det är att få ha två friska och härliga barn.. iofs en anledning att få gråta åtminstone en lyckoskvätt.