morfen

Botaniska är ett favoritställe, kanske var vi egentligen där lite för tidigt i år för inget annat än snödroppar blommade, men inne i tropikhuset så var det både ljuvliga dofter från vanilj och liljor.

Fiskarna är roliga och sociala (eller tror att de ska få mat), ungarna kunde klappa på dem:



Älskade ungar! Mina ögonstenar! <3



Bröst är väldigt spännande tycker Gabbe - precis som pappa...










Gabbe hittade Nya Zeeland på den stora kartan.



LOL, Nicolas skulle göra en "Lejonkungen" och hålla upp sin son för världen.. Gick sådär - Gabbe är rätt tung.



Jag botaniserade i den underbara lilla butiken som finns i Botaniska - det finns så mycket goda ayurvediska doftoljor, kallpressade rapsoljor, smaksatta senaper, fröer, trädgårdsverktyg... En påse salt utan tillsatser fick följa med hem. Läste igår att klumpförebyggande medel i t.ex. salt kan orsaka huvudvärk. Jag eliminerar ALLT som kan orsaka huvudvärk!

Jag är inget proffs på bakverk, men den här är jag jäkligt nöjd med och himmelskt god var den också, avnjöts på nyårsafton. :)

Nyårskvällen blir en summering av vad som varit och på det hela taget har det varit bra - vi har skålat för än det ena än det andra och det visade sig att jag får visst yrsel av innehållet i flaskan. ;)

Jag glömmer lätt jobbiga stunder och fokuserar på det som är positivt, men juli och november hade jag gärna strukit ur almanackan. Den stora förändringen 2011 var naturligtvis att sluta på mitt jobb och bege mig ut i det okända. Det okända var inte så farligt och jag är nyfiken på vad framtiden har för spännande jobb till mig. Min älskade lilla familj  - Nicko, Téa & Gabbe - vad hade jag varit utan dem? Naturligtvis betyder mina vänner oerhört mycket också och utan dem hade min värld känts oerhört liten. Jag är tacksam för så mycket.

Vad önskar jag då för 2012?
Ett nytt jobb såklart.
Att åka till Legoland med barnen.
Att göra något trevligt på vår 10e bröllopsdag.
Fortsätta med yogan och lägga till lite annan träning.
Att familjen får vara frisk.

Jag har mindre egoistiska önskningar också - det finns så många människor som far illa i världen och jag hoppas att alla som kan bidrar på något sätt till en bättre värld.

Love & Peace,
Gott Nytt År!
/Anna

Idag var jag och handlade för att packa ett julpaket att skicka med Hoppets Stjärna och förhoppningsvis förgylla julen för en familj, troligtvis i Lettland. Barnen var med och packade och tävlade om vem som kunde lägga i mest. Jag förklarade för barnen varför vi packar ett sånt paket varje år och Téa kramade om mig och sa "mamma du är så snäll!". Jag känner mig inte snäll, jag känner mig otillräcklig - jag önskar att jag kunde bidra med långt fler lådor, göra något som förändrar livet för någon.. helst för alla som har det svårt på något sätt. En början kanske är det årliga julpaketet ändå..

Lådan blev riktigt proppfull och jag hoppas att de gillar något av de så att de slipper äta den annars så ensidiga kosten - potatis och lök - under jul.

Imorgon kör jag lådan till uppsamlingsplatsen i Kållered!

Jodå, min nya hobby - småfåglar. Nej inte ornitolog, men jag har luskat ut via google vilka sorter vi har här ute och det är en otrolig rörelse av skator, duvor och småfåglar i och nedanför äppelträdet och idag när grannens katt kom förbi och busade med skatorna så hängde hela familjen i köksfönstret och tittade på det roliga skådespeleriet.

Kl 9.00, full fågelmatare:





Kl. 13.00, tom fågelmatare (jordnötter på andra halvan är lite mindre populära än fröna):



Det kan bli dyrt det här..

Ringduvorna tryckte i trädet och burrade upp sig (tydligen jättegoda helstekta med svarm.. Ska man göra en Runar? Hehe.. Nääää ) Dessa är ett par duvor som levt ihop här in my hood sedan vi flyttade hit och kanske längre tillbaks:

Jag har bloggat sedan november -05 och tyvärr så hamnar det mesta på facebook nuförtiden.. Inläggen där blir mer flyktiga och de där skojiga sakerna som barnen sagt osv försvinner i flödet, även om jag har back up:at mina statusuppdateringar och så så blir det inte samlat och trevligt som en blogg. Får bli nyårslöftet inför 2012 att bli bättre på bloggandet igen.

Tiden går så fort och jag kan inte gå längre tillbaks än senaste dagarna. Nicolas har äntligen blivit frisk efter en veckas sängliggande med feber och halsont. Téa åkte på det också, men tillfrisknade snabbt och nu har Gabbe bytt av. Åkte ändå iväg på porträttfotografering med ungarna idag. På Gabbes dagis har man slutat med det och kör bara gruppbild numera, men jag kan inte hjälpa det - jag vill så gärna ha de där porträtten varje år. Ett år sitter fotona uppe på väggen och när de byts för nya foton så hamnar de i kronologisk ordning i ett album. Syskonbild tog vi också och allt var klart på under fem minuter och fotografen sa att det måste vara rekord. De är rätt bra drillade framför kameran med mammarazzi bakom kameran.

Rune, katten, har fått sin nya modkat-toalett:


Vet inte om han gillar den lika mycket som jag, men han använder den iaf och inget grus hamnar på golvet längre! Sprättpelle som han är så hamnade väldigt mycket utanför förut.

Jobbsökandet går bra, men ingen intervju på gång nu. Känns okej, jag är fortfarande positiv.

Ungarna har gått Trick or Treat-runda och fick en varsin hink med godis och grejer med sig hem. Den absolut roligaste grejen de fick med sig hem var små söta pepparkaksformar i form av kängurur. Underbara! Nu är det bara att sätta igång med det årliga pepparkaksbaket.

Monstren:






Scrapmässa i helgen på Heden i Göteborg.. Kanske, kanske inte.. Vi får se.

Inte lätt att göra läxor när katten Rune tycker att han är jordens medelpunkt. Efter att han blev bortviftad försökte han trycka ner sig i en låda på 15x10cm... Behöver jag säga att det gick dåligt?

Det hände när jag låg i skyttegraven i kriget och jag blev träffad av granatsplitter...

eller så var det en helt vanlig jävla lördag och jag var klantig. (JA! Simon - K-L-A-N-T-I-G! Det sitter hårt inne att erkänna, men du vet att det är genetiskt det där med klantighet).

Skulle gå förbi en säng, missbedömde läget, att sängramen gick utanför madrassen, och dikt intill stod en garderob. Fastnade liksom och fick dra ut benet.. Dubbel-AJ! Jag drog en sjuhelvetes svordom och sedan gjorde det förvisso ont men jag grejade och fixade hela dagen. På kvällen kom smärtan och jag låg med benet högt och har gjort varje natt sedan dess.

Nu har vi campat! Vi frågade barnen i våras vad de skulle vilja göra på sommarlovet och Téa övertygade Gabbe om att campa är jätteroligt. Jag fick den dosen rejält som barn och känner att hotell är en fantastisk idé och Nicolas än mer så. Vi gick en gyllene medelväg och hyrde en stuga i Ulricehamn.

En miniby besökte vi, den var avklarad på ett par minuter. 





Efter det åkte vi in till Ulricehamns centrum, strosade inne i stan, lunchade och fikade.




Gabbe fick håret klippt också.





Dagen efter åkte vi till High Chaparral. En upplevelse för såväl barn som vuxna.









Klart att Téa var tvungen att ha en rosa cowboy-hatt. Något annat var helt otänkbart.






Ungarna tyckte nog att tivolit var allra roligast. Ett besök på Liseberg får det bli snart.





Showen med Lucky Luke och Bröderna Dalton var rolig förstås och en av Daltonbröderna lånade Gabbes solglasögon. :)






En yttepytteliten del av hela stället var indianernas. Inget särskilt hände där, men vi fick värma oss på en eld för det var minsann ingen varm dag.






Tillbaks på campingen igen och ungarna, med aldrig sinande energi, busade runt.

I måndags firade jag min födelsedag med att få en akuttid hos neurologen för att migränen varit så outhärdlig på sistone. Testade att få sterila kvaddlar i nacke och axlar (man sprutar in sterilt vatten under huden som gör ont så att det förvirrar den smärtan som redan finns i kroppen) - SATAN I GATAN vad det gjorde ont. Jag skrek som ett barn och kved fram ett "det här är ju som att föda barn". "Det är värre" svarade läkaren, "Nej det är det inte" svarade jag irriterat och ömsom skrikande. 12 stycken stick blev det och ja, jag har inte upplevt sån smärta sen jag födde barn, men å andra sidan så handlade det om ca 3 minuter (kanske mindre, jag tappade tidsuppfattningen). 12 bulor lämnades kvar, stora som bromsbett. Andades ut och började stortjuta. Gråtande tittar jag på läkaren och försöker skratta "Jag är inte ledsen". "Nä, det är en vanlig reaktion efteråt, ungefär som när man är nära att krocka och man slappnar av efteråt för att det inte hände nåt och man börjar skaka och gråta efteråt." Så, ja kroppen fick sig en omgång av adrenalin och chock antar jag och peppar peppar så har jag inte haft ont i huvudet sedan dess... Hur länge effekten sitter i kan man aldrig på förhand veta, från några minuter till flera veckor. Stortjutande klädde jag på mig och läkaren sa "Ja då ses vi i september", sen var det tack och hej. Jag smög in på toaletten och grät klart. Sen mådde jag prima och kunde köra hem. :D

Väl hemma efter att ha hämtat barnen på skola/dagis så såg jag fram emot att bara ta det lugnt och kanske pyssla lite. Gabbe tyckte annat - tog skateboarden och provade skate-rampen i lekparken, fastän han inte kan åka skateboard på riktigt ännu. Fläskläpp, lös tand och skrubbsår på haka och kind. Fick ringt till tandläkaren och diskutera huruvida han behövde undersökas osv. Men det var ok eftersom det var en mjölktand som troligtvis var på g att lossna snart ändå eftersom han redan tappat tre tänder.




När Gabbe väl var okej så ringde Nicolas från motorvägen - bilen hade dött och han behövde bogserhjälp. Jag trodde ärligt talat att han skämtade eftersom min bil havererade på motorvägen veckan innan och ett bilbyte blev påskyndat. Tack och lov var svärfar tillgänglig och kunde hjälpa till att bogsera den. Nu har Nicolas också bytt bil.

Dagen var inte bara knasig, den var också fylld av skratt och massor av uppvaktning och gratulationer också. Jag blev rosad från min vän Minna och fick gå och hämta en alldeles fantastiskt vacker Grand Prix-ros. I söndags firade jag med familjen och min kära svärmor ordnade med quiche, tonfiskfyllda krustader och en ljuvligt god Pavlova-tårta. Världens bästa svärmor har jag! Jättefina presenter fick jag, bl.a. ett vackert halsband från Nya Zeeland, ett gulligt blom-halsband från Téa och blingiga örhängen från Gabbe. <3

Mamma och pappa kom till oss på långfredagen och det var såklart ett kärt återseende. Jag önskade att de ville bo i Göteborg så att man kunde ha den där vardagliga kontakten, men jag kan ju inte begära att de ska vilja bo här bara för att jag vill det. De har ju sitt kontaktnät och sina rötter i Karlstad.



Jag laddade upp bilder på facebook, men jag gillar egentligen bättre att ha det på bloggen, skriva lite mer helt enkelt.

Påsken var fantastisk, pappa fixade maten hela helgen förutom att Nicko grillade köttet. Riktigt smaskens med grillad karrékotlett, champinjonsås, helstekt mandelpotatis med örter och flingsalt, gott rött vin och lite korv med bröd till ungarna.. Gabbe gillar potatis och Téa kött, men det är bra att stötta upp med lite korv. :)
Pappa är verkligen en mästare i köket och vi blev så bortskämda. Senare på kvällen gick vi över till lillebror som hade grillfest och gick inte hem förrän vi började frysa.

På dagen var så varmt och skönt så när ungarna gick påskkärring/gubbe så stekte det riktigt i solen. Vi tog en kort promenad runt grannskapet och barnen fick dela ut påskbrev.



Mormor fick lov att klippa Gabbe innan promenaden för han sa till mormor att hatten inte gick på för alla lockarna. Det syns inte på bilden hur tjockt hår han har, men jag hade tvättat håret på morgonen på honom och de krullade sig fint. Annar blir håret mest bara stort och oregerligt.
Har ingen efter-bild, men före-bilden blev denna:

Igår när jag gick upp vid sex på morgonen så mötte jag den influensasjuke Nicko i köket. Han hade varit uppe så gott som hela natten med kramp och värk i magen. Vid halv tolv ringde han mig på jobbet och bad mig komma hem och köra honom till akuten. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Han hade inte alls haft influensa som vi trodde.. Det var ett hål i den inflammerade blindtarmen som läckte ut och gjorde honom sjuk med feber och allt.

Inatt opererades han och nu kan det bara bli bättre. Han har fått antibiotika intravenöst och blivit väl omhändertagen av personalen på Östra.

Igår när jag satt med Nicolas i väntrummet ringde min chef och meddelade att jag blir uppsagd från den 16 mars pga arbetsbrist. Det var inget oväntat besked eftersom det under fredagen var facklig förhandling osv. Förändringar är inte bara av ondo även om det kanske inte var vad jag önskade just nu. Med fem månaders uppsägningstid så hoppas jag att jag hinner hitta något nytt och slipper vara arbetslös.

Inatt vaknade jag med migrän och tänkte NEJ det får inte hända nu. Tryckte i mig medicin direkt och den ena gör mig ganska trött så jag lyckades slumra och vakna lagom till att jag kunde ta nästa dos. Det gick bättre och bättre under dagen så vi åkte och hälsade på Nicko ikväll. Han hade precis fått lite morfin så han mådde ganska bra under tiden vi var där. Sköterskan kom med en lättöl och en smörgås också så det var ju nästan fest. ;)

Naturligtvis så inföll detta när all familj i närheten är bortresta så i morse ringde jag Nya Zeeland för första gången i mitt liv, Nicolas moster Margareth svarade och var så lik Nickos mamma på rösten att jag inte var säker på vem det var som svarade först. Hon var så trevlig och gullig. Önskar att vi kan komma iväg till NZ snart och hälsa på Nicolas släkt.

Det var veckans vardagsdramatik! Tackar gudarna för att läkaren verkligen lyssnade på Nicolas när de först ville avfärda hans värk och uppkastningar med att det bara var magsjuka.

Jag och barnen har haft en mysig kväll framför melodifestivalen. Både Téa & Gabbe tyckte att rätt låt vann. Jag tycker att Saade ger en bra show och levererar en radiohit, men jag är mer förtjust i the Monikers låt. Ungarna har aldrig varit uppe så sent så jag hoppas att de sover länge länge imorgon. :)