morfen

Jag tänkte att jag skulle blanda upp mitt läsande lite och har återigen gett mig på en Nobelpristagare. Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur 2007. Alfred och Emily, som handlar om hennes föräldrar, gavs ut 2008



Bokens första del är en fiktiv del där hon bestämmer ödet för föräldrarna... där de aldrig gifter sig, där mamman aldrig får några barn och pappan inte blir skadad av kriget. Helt ok roman, inget särskilt.. lite charmigt brittisk, men lite sömnig. Den andra delen tar i detalj upp hur det egentligen var - fattigt, slitsamt och fullt av sjukdom och den delen kunde jag vara utan - det tillförde ingenting och det blev så konstigt att läsa den verkliga delen efter den fiktiva.

Är inte nobelprisen pretentiösa? Måste man som Nobelpristagare ta politisk ställning? Kan man inte bara vara en underhållande författare med ett driv i texten och med en sammanhängande och inlevelserik berättelse?

Frågan är, ska jag ge Doris Lessing ytterligare en chans? Har Den femte sanningen liggandes...