morfen

Den här lilla pajasen väcktes med födelsedagssånger, muffins med mjölk och ett par paket i morse. För att vara otroligt morgontrött så vaknade hon väldigt lätt och tyckte att det var helfestligt och sa "Jag är väldigt glad idag". Det hade inte varit så tokigt att få vakna sådär varenda dag kan man tro.. :) Gabbe var lika bubblande glad han.

När vi kom hem från dagis med ballonger och en bild i form av en sol med Téas namn och dagens datum så knackade hon på hon kusinerna och frågade om de ville komma och leka. "Jag är grattis idag" sa hon till kusinera och såg riktigt stolt och lycklig ut.

Att vi ska ha kalas på lördag med tårtan, som hon pratat om i en månad, det har hon lite svårt att förstå, men då får hon vara grattis en dag till och nu är det ju bara fyra dagar kvar tills hon får äta tårta... med fjärilar på. :)

Att Téa alltid kommer vara en prinsessa för oss är ingen diskussion , men igår blev hon lite extra mkt prinsessa då hon fick en present för att hon varit så duktig med att gå på pottan i flera dagar och också göra nr 2, vilket varit lite trassligt.

Hon är väldigt stolt över Askunge-klänningen. Askungen är hennes favorit bland Disney-prinsessorna.

Idag är första dagen för Gabbe på dagis efter hans omgång av scharlakansfeber. FY vad sjuk han har varit stackarn!! Över 40 i feber och skrikit för att han haft så ont i halsen (antar vi) eftersom han knappt velat ha något annat än lenande drickyoghurt i munnen. Nu är han iaf frisk! I söndags fick han prickar och det var först då vi förstod att det måste vara annat än influensa och farbror doktorn bekräftade.

Det är så härligt att se att han är pigg igen, blicken är busig och han har massor av energi. :)

På lördag ska jag på scrapträff, vilket ska bli jättekul - jag ser verkligen fram emot det nu. Behöver träffa lite go'a glada tjejer och fylla på mina reserver. Det tär på en med sjuka barn, både klänget, oron och sömnlösa nätter.

Téa har träffat Fifi på Allum och det var verkligen en höjdare!



Ha det gott allihop!
/Anna

Téa fick se den här bilden nyss och utbrister - mamma det är ju du!



Hjäääääääääälp, är det så hon upplever mig??? Oh my dog, jag har lite att jobba med i helgen isf. ;)

Här är sandlådan och barnen i den.. de får lite hjälp av stora kusinerna.

Tack för tipsen om att täcka sandlådan. Det medföljde ett lock till sandlådan och vi har ju själva katt och vi vill inte att han ska få några idéer om att det kommit en jättetoalett till trädgården. *s*

En sten har fallit från mina axlar - Téa har fått dagisplats! Nu återstår Gabriel och han är nr 17 på kö av de som inte får någon plats till augusti. Vi får vänta till "andra antagningen" om två veckor och OM skulle han få en plats då verkar det omöjligt att barnen hamnar på samma dagis. Får han ingen plats så måste vi hitta en lösning med ett dagis i en helt annan stadsdel och sedan flytta över honom så småningom. Att det ska vara så himla krångligt, jobbigt, oroligt och stressande att få ihop detta med dagisplatser i Göteborg!!

Även en mamma måste ju hinna gå på toa... och vad händer då? Gabbe klättrar upp på bordet och "sorterar" mina scrapgrejer..

Idag kl. 13.30 för ett år sedan kom vårt lille russin! OJ vilken resa att bli tvåbarnsföräldrar.. och vilken fantastisk glädje. Så idag, den 31 januari 2007, är Gabriels första födelsedag. Han firar den genom att göra 200 hyss i minuten - 50 våtservetter prydde vårt hallgolv imorse, ½paket näsdukar var smakade på och utströdda över soffan, den aktuella tv-tidningen är ett minne blott... Detta medan jag klär Téa, fixar frukost eller är i badrummet. Jag är glad så länge det är såna harmlösa saker dock.

Här är lite bilder på en festprisse som var i sitt esse på sitt kalas i lördags:



En stolt pappa


Några av kusinerna




Grandma gjorde denna fantastiska tårta






Efter att gästerna gått sov han som en stock

(då - inte nu)

19 december 2003 då vaknade jag som vanligt omkring 6.30 och skulle till jobbet. Det låter ju hur ointressant som helst MEN det var morgonen då jag gjorde ett graviditetstest och det visade positivt. Jag blev så lycklig, men omtumlad och jag undrade vad jag gett mig in på. Nicolas som alltid varit väldigt morgontrött brukade gå upp efter att jag gått. Jag klistrade upp testet på badrumsspegeln och sedan bar det av till jobbet. Jag hade precis kommit till jobbet när mobilen ringde och Nicolas frågade morgonraspigt "är det vad jag tror att det är?". Lite fnissiga blev vi och jag fick gå ner till jobbets garage så att ingen skulle höra vad vi sa. Hemligt hemligt. ;-)

På kvällen skulle vi ha fest för vår chef som skulle sluta. Jag hade varit med och arrangerat det och vi gick till en libanesisk restaurang med magdans och exotisk mat. Naturligtvist kunde jag ju inte dricka och jag ställde gärna upp som chaufför när kollegorna frågade.

Det är ett kärt litet minne, inget inget ovanligt, inget extraordinärt men för mig alldeles speciellt.

Idag kom bilderna från fotografen med mina små ljuvliga älsklingar.
Gabriel lite misstänksam mot fotografen (och jag vet inte vad min scanner gör så att han får gul näsa.. men papperskopian är det inte så på iaf) Téa lättflörtad och jätteglad. :)

Idag var det fotografering på öppna förskolan och som tur var var barnen hyfsat pigga så det kändes okej att dra ut dem i regnet. En jättebra fotograf var det som var engagerad och hur gullig som helst mot barnen. Vi kämpade han och jag för att få Gabbe att le, men icke sa nicke, det ville han inte alls.

Téa var lättflörtad och nästan alla bilder blev bra så jag bad fotografen att välja det han tyckte var bäst.

Sist men inte minst - en syskonbild! Det var inte lätt för Gabbe ville inte vara med och det slutade med storgråt. Jag tog honom under armen när allt var klart (jag var dysvettig och glad att det inte var jag som skulle fotograferas) och skulle välja ut syskonbilden - *!#!* PANG *!#!* - det var Téas huvud i stengolvet. Underlaget de hade suttit på var en väska med fårfäll, lite obekvämt men ändå stabilt... men 15 cm bred och det var inte så lätt att gå av som jag trodde och kanske överskattar jag Téas förmågor ibland.. hon är trots allt bara 2 år.

Storgråt och fotografen blev förfärad men allt gick bra. Téa fick en bula och jag hade lite koll på henne men väl hemma efter sångstund på öf, lite fika med Nalle Puh-kex så var allt rättså okej igen.

Nu längtar jag bara efter bilderna! :)

De avlöser varandra här i sjukstugan så nu när Gabriel börjar må bättre så har Téa fått jättehög feber så på hennes tvåårskontroll på bvc idag så somnade hon i mitt knä. Jag trodde bara att hon var trött för hon är en vädermänniska men när vi sedan tog vägen om Konsum och handlade gnällde hon sig igenom hela butiken, vilket inte alls är likt henne. När jag lyfte in henne i bilen så kände jag att hennes ben var knottriga av gåshud så hon frös och febern var på väg upp. Hon sov gott i två timmar sedan och har legat på soffan hela dagen.

Jag som vaknade med migrän kl. 7 imorse (det har blivit värre av hormonbehandlingen för endometriosen) tryckte i mig piller och utkämpade illamående innan vi skulle iväg till bvc, men det gick bra. Har dock varit seg hela dagen och även om Téa legat på soffan så var det ingen lugn och ro med Gabbe. Sånt är livet, jag kunde ligga och titta på dr Phil idag iaf om kontrollerande och elaka svärmödrar. Tuuuur att man inte har såna problem iaf, nä tvärtom, jag har den go'aste som går att få, fast jag kallar henne för svÅrmor, hon har svårt för å ä ö som den nya zeeländaren hon är så hon märker ingen skillnad. ;-)

Det blev lite scrappat igår men jag har inte hunnit scanna, det kommer så småningom.

Kram!

När barn och myggor är tysta ska man ana att något skumt är på gång...





Téa fick för sig att testa nya kritorna till griffeltavlan på Gabriel. Hela baksidan av huvudet och nacken har också vackra blå ränder... lite tribal-aktigt sådär.
 
Jag kunde inte annat än skratta åt hennes oskyldiga upptåg. Gabbe var nöjd som fick Téas uppmärksamhet, annars brukar han tjoa högljutt. Knäpp som man är sliter man fram kameran istället för att bära honom till badkaret - det kan ju vänta. ;-)

Varför kan barn inte bara sitta stilla när man ska ta ett porträtt? ARGH! Av ca 40 bilder blev dessa två bäst. Antingen så försvann han ur bild eller försökte äta upp kameran. Tålamod.... 1..2..3..4....100

Idag var Téa och jag på Hoppis & skuttis (Friskis & Svettis) för första gången. Jag anmälde oss för ett par veckor sedan i tron om att Téa skulle älska det - musik, barn och rörelser, hopp, lek och dans. Vi gick in i salen och det spelades Bolibompamusik och det började genast rycka i benen på Téa. Hon dansade och var helt i sin egen värld. Sedan satte gympan igång, musiken höjdes och fröken hade mikrofon som lät högt. Vi började röra oss i takt med musiken och promenerade i ring med korta och långa steg, på hel fot och på tå. Mitt i promenaden ställer hon sig och stortjuter, det var inget kul längre - massor av okända barn, massor av stora mammor och pappor som flängde runt och stojade med sina barn. Med Téa på höften försökte jag röra mig ändå och vi myste och skrattade, men så fort jag försökte ställa ner henne så började tjutet.

Jag vill inte pressa henne för tycker hon inte att det är kul så tycker hon inte och det var mest för hennes skull jag ville göra detta, träffa barn och röra sig till musik för träna för min egen skull kan jag göra på egen hand. Hon är en ganska känslig liten tjej och hon ska få ett par söndagar till på sig att känna efter om detta är ngt för henne eller om hon helt enkelt är för liten.

Ibland så biter man ihop och tar sig igenom en vecka bara. Téa har inte varit några problem men Gabbe är som en skruv och sover ibland väldigt dåligt... och då sover ju jag dåligt men måste ändå orka fixa för två små barn hela dagarna, från 6.30-21.00 är jag mamma... sedan kanske eventuellt det blir lite tid över till mig, Anna... tills Gabbe vaknar på natten och tycker att livet, tänderna, upplevelser som ska sorteras eller växtvärk bara är pest. Det är inte lätt att vara en liten kille på 7 månader.. och ibland är det inte heller alltid så lätt att vara 32 år gammal mamma.. ;-)

Jag har fått spunk hemma om dagarna denna vecka, jag orkar inte se de här tråkiga väggarna, sofforna som är sköna men fullständigt fel, hela dagarna. Ibland hinner jag se lite Dr Phil på eftermiddagarna på dansk tv3 mellan matningar men man blir mest dyster av att höra om alla "disfunctional families". Så veckan har varit ganska aktiv, måndag öppna förskolan, tisdag öppna förskolan, onsdag minns jag inte, torsdag lunch med nära vän, fredag en sväng till Coop Forum på Hisingen med fika och rulltrappsåkning. Vem behöver Liseberg när det finns rulltrappor? Téa har inte upptäckt det förrän nu, att man åker upp och ner, hon sitter ju för det mesta i vagnen eller så är det hiss som gäller - men WOW vad roligt hon hade. Kanske man borde ta med kameran nästa gång.

Hursomhelst så handlar en del dagar om att bara räkna ner timmarna. Det låter hemskt för jag njuter av att vara mamma och få vara med mina barn hela dagarna - men ibland blir jag bara helt enkelt trött på vardagen och tycker att det är superskönt när Nicko kommer hem från jobbet.

Igår hade vi kalas för Téa som fyllde två år och här var fullt hus med nära, kära, ballonger och paket. Vi hade sån tur med vädret så barnen kunde vara ute och blåsa såpbubblor en stund.

Barnen fick Téas favvomat - köttbullar och makaroner med sås och gele medan de vuxna fick kycklingsallad med bröd.

Grandma hade gjort en jättefin tårta med Teletubbiesmedlemmen Po och Téa var överförtjust!

Tack alla som uppvaktade Téa på hennes 2-årsdag!